A Beautiful Friend
Two more nice reviews

A BEAUTIFUL FRIEND
ALBUM: WE WERE HEADING FOR THE SUN
4/5 Nöjestidningen (Luleå)

Lättlyssnat behöver inte per automatik betyda hissmuzak. Snarare tvärtom när det gäller A Beautiful Friend som lyckas göra en skiva som fungerar bra i bakgrunden, men som växer alltmer när den hamnar långt fram i medvetandet och tillåts ta plats.
Att låta vemodet röra sig fritt i det melodimässiga glädjelandskapet är en konst som få lyckas med fullt ut. Men att till ett fullödigt discobeat, på ett mycket passande sätt, lyckas få in raderna ”I hear your voice on the telephone, and feel I’m talking to someone i’ve never known”till glada rytmer är en kon- start som skaparen Pelle Ekerstam behärskar till fullo. Referenserna till sjuttiotalets soul finns där. Fleetwood Mac likaså. Tänk er att prototypen för en svensk indiesångare fick utrymme att utforska Motown-studion för en dag och ni har ”Soul to body” i era öron. För er som väntar på en ny melodiös indie- favorit behöver inte leta längre än We were heading for the sun.

Anders Samuelsson

 

A BEAUTIFUL FRIEND
ALBUM: WE WERE HEADING FOR THE SUN
4/5 Nöjesmix (Gävle)

Med sitt första album lanserade Pelle Ekerstam (alias A Beautiful Friend) en ny genre: den svenska indie-croonern. För den som inte vet det var crooner begreppet för manliga sångare som Frank Sinatra, Bing Crosby, Tony Bennet och Nat King Cole. ”Smörsångare” som sjöng emotionella låtar till ett smeksamt komp, ofta med stråkar. En artist som tagit in fenomenet i samtiden är kanadicken Rufus Wainwright. Det kändes som att Ekerstam, med sin blandning av stråkarrangemang, känslostark sång, akustisk gitarr och eget material, gjorde en svensk version av det hela.
Uppföljaren We were heading for the sun är bitvis annorlunda, men minst lika stark. Undertonen av vemod, berättande och folkton är kvar. Men de smäktande tongångarna har också lämnat plats för 80-tals influerad pop som har mer groove och funkar på fester. Han har själv beskrivit dessa låtar som, ”Lite Prefab Sprout fast mer dansant, lite Traveling Wilburys fast inte så gubbigt, lite Howard Jones fast inte så synthigt, lite Empire of the sun fast råare, lite Maurice Ravel fast inte klassiskt”.

Nöjesmix kommentar:

Starka melodier står som spön i backen. Ekerstam sjunger oerhört vackert och kan traktera en akustisk gitarr så det känns som en smekning. Här vimlar det av poppärlor, med soulsväng, stråkar och vemod. Inspirationen till de mest 80-tals influerade –Ordinary faces, Love finds a way och titelspåret- föddes under ett Spotifybattle som artisten hade med sin fästmö. Vad kommer nästa battle att leda till?

Anders Lundquist

Comments are closed.